Digital oreda

Att spara allt på skrivbordet är som släppa alla sina saker precis där man står. Att då och då skapa en katalog som heter "skrivbord" och lägga alla skrivbordsdokument där är ungefär som att trycka ner alla sina strödda saker i en låda.
Att inte ha tillräckligt med kataloger är som att inte ha tillräckligt med förvaringslådor. Att inte namnge sina dokument på ett korrekt sätt är som att stoppa sina saker i svarta plastpåsar och lägga dem godtyckligt i stora flyttlådor. Man måste alltså öppna varje påse för att se ifall man hittat rätt.
Att spontanladda ner och installera program hej vilt är detsamma som att köpa dålig målarfärg, kladda på och upptäcka att det inte var nåt bra. Den skall helst skrapas av igen....
Att inte rensa i sin mailbox så den fylls till maxutrymme nästan varje dag så man inte kan ta emot mer mail eller ännu värre inte skicka några...hittar jag ingen bra liknelse på men kass och stressande är det.
Att lägga över ALLA foton från Kameran på datorn utan att ta bort de dåliga måste kännas som att komma hem från Ullared med en massa skräp som man sen inte använder.
Att, när datorn börjar bli full, lägga över på en extern hårddisk kan liknas med att bygga ett förråd till på tomten och fylla med skit.
Som ni förstår e min dator en enda stor digital röra och den är dessutom fysisk misshandlad. Fläkten låter så jag numera inte är välkommen i kontorslandskapen och bokstäverna på tangentbordet är i princip oläsliga. Inte konstigt den här oredan gör att jag ibland blir lite deppig. Det värsta är att det bara är jag och enbart jag som e the root cause!
Positivt är att det nog är över en månad sen jag fick blåskärm (eldsvåda i garedorben) och positivt är att om jag jämför detta med hur jag är där hemma med den röran som verkligen syns så är ju den minimal. Känner mig ju helt plötsligt på topp, för jag har inget extrabyggt förråd, använder inte dålig målarfärg och handlar inte på Ullared!

Fast det hade inte suttit fel med en digital städtant!